Du på jobbet

”Om jag var integrationsminister skulle jag skapa fler och mer likvärdiga tolkutbildningar och införa en tillsynsmyndighet som har som uppgift att granska branschen”, säger Caroline Balkstedt. Foto: Alexander von Sydow

Tolkar hjälper inte bara flyktingar att göra sig förstådda, de introducerar också det svenska samhället. Caroline Balkstedt vill därför höja yrkets status.

Fakta Caroline Balkstedt

Ålder: 45 år.
Yrke: Verksamhetschef.
Arbetsplats: Tolk- och översättarservice i Örebro.
Fritid: Tar gärna långa promenader.
Bor: I centrala Örebro.

Ni har tagit initiativ till en webbaserad grundutbildning för tolkar tillsammans med Tolkservicerådet. Varför?  
– Det finns ett enormt och akut behov av att rekrytera tolkar men inte tillräckligt många utbildningsplatser. Det är ett dilemma för oss eftersom vi inte vill anställa outbildade. Vi tar fram en webbaserad utbildning för att ge dem som vill arbeta som tolk en grund att stå på.

Hur kan arbetsvillkoren förbättras?
– Tolkarna måste få skäligt betalt för sitt arbete. I egenskap av ordförande för Tolkservicerådet har jag formulerat krav på en sådan konkurrenskraftig ersättning i en skrivelse till regeringskansliet. Lokalt i Örebro har jag uppmärksammat landstingsledningen med samma uppmaning – taxan som domstolsverket har borde vara norm.

Vad jobbade du med innan?
– Jag har jobbat i tolkbranschen länge och varit tolk själv, från arabiska till svenska. Så jag vet hur tolkarnas verklighet ser ut. De erfarenheterna har hjälpt mig mycket i rollen som chef.

Är det från de erfarenheterna ditt engagemang kommer?
– Så är det nog men jag engageras egentligen av alla frågor som rör integration. Vi ställs hela tiden inför nya flyktingströmmar och i arbetet som tolk hjälper du inte bara en flykting att göra sig förstådd. Du har också en viktig roll när det gäller att introducera nyanlända i det svenska samhället. Betydelsen av det ska inte underskattas men märks alltför sällan av i tolkarnas ersättning eller yrkets status. Det vill jag förändra.

Publicerad 16 september 2014 Kommentera

Ofta vill den opålitliga framstå som bussig och lovar därför mer än han eller hon kan hålla. Problemet lämpas sedan över på någon annan. Illustration: Annicka Istemo

Finns det kolleger som förpestar dina arbetsdagar? Som har ett irriterande beteende eller får dig att känna dig osäker? Var lugn. Det finns sätt att hantera situationen.

Fakta Alla är vi olika

Den förtäckt aggressive
Den förtäckt aggressive kommer med pikar, insinuationer och beter sig på ett sätt som gör andra illa utan att själv ställas till svars.
Strategi: Försök desarmera beteendet genom att nämna det vid namn. Se till att inte komma med anklagelser, utan ställa frågor: Ska jag tolka den kommentaren som en förolämpning? Försöker du att göra det svårt för mig?

Den egensinniga
Den egensinniga kännetecknas av att hon eller han har sina egna föreställningar om vad som bör göras och hur, och är obenägen att samordna dessa med andras föreställningar.
Strategi: Egensinniga personer fungerar oftast bäst när de har sitt eget revir som de kan råda över. Försök att hitta lösningar som tillåter hen att behålla en hög grad av självständighet. Inför tydliga beslutsprocedurer för det arbete som är nödvändigt att samordna.

Den kroniskt missnöjde
Den kroniskt missnöjde är konstant missbelåten med tillvaron, klagar över arbetssituationen, andras inkompetens och hur de själva missgynnas. Samtidigt visar hen sällan någon aktiv vilja att förbättra situationen.
Strategi: Pröva att lyssna aktivt, så att personen verkligen känner sig hörd? Gör vad du kan för att vänligt men bestämt leda in samtalet på vad som kan göras för att det ska fungera bättre i framtiden.

Den opålitliga
Den opålitliga lovar ständigt att göra saker, men lever sällan upp till löftena. Det kan handla om att bedyra att en uppgift ska utföras inom en vecka, trots att det egentligen inte är möjligt. Problemet lämpas sedan över på någon annan.
Strategie: Reglera arbetsförhållandena så att den opålitlige i största möjliga utsträckning själv får ta konsekvenserna av sin bristande framförhållning. Var rak och tydlig med gränserna för vad du själv är beredd att göra för att ta hand om konsekvenserna.

Den labile
Den labile svänger kraftigt och okontrollerat i sina känslor och lever ut dem. Hen har svårt att leva upp till de förväntningar som knyts till rollen som yrkesmänniska och kan inte riktigt hålla isär det privata och det professionella.
Strategi: Fäst inte så stor vikt vid känsloutbrotten. Betrakta dem som oväder: Gå inte in i känslorna, utan ta en paus från det ni höll på med. När allt lugnat ner sig kan ni återgå till det som pågick.

Thomas Jordan har forskat om konflikter i arbetslivet sedan början av 1990-talet. Hans första råd är att försöka se situationen lite utifrån, för att bena ut vad den egentligen handlar om. Vad känner du i relation till din arbetskamrat, och vad är det som får dig att känna så? Innebär kollegans beteende ett hinder för dina egna möjligheter att göra ett bra jobb? Eller handlar det snarare om personliga skillnader och motsättningar?

– Nyckeln är att skilja mellan rollen man har på jobbet och den individ man är, med sina subjektiva reaktioner.  

Om det du stör dig på hos en kollega handlar om humor, röstläge eller sätt att klä sig så är det lika bra att förlika dig med att du kommer behöva leva med det, menar Thomas Jordan.
– Man måste inte tycka om varandra för att kunna jobba tillsammans.

I det läget kan det hjälpa att fokusera på den uppgift ni är satta att sköta. Du kan också försöka rikta din uppmärksamhet mot personens positiva sidor, i stället för att låta irritationen ta över.

Om en kollegas beteende utgör ett hinder för dig i ditt arbete är det en annan situation, som du behöver försöka göra något åt. Kollegan kanske uppehåller dig i långa samtal som gör att du inte hinner göra det du ska, eller slarvar på ett sätt som ställer till det för er andra. Det kan också handla om gränsöverträdelser som du inte ska behöva acceptera.

– Om någon till exempel kallar dig lilla gumman ständigt och jämt, då är det något du har all rätt att göra något åt, säger Thomas Jordan.

Även om du kommer fram till att du har skäl att konfrontera en kollega med dennes beteende är det viktigt att hålla dig lugn och saklig, menar Thomas Jordan. Att överösa någon med beskyllningar och svepande omdömen om hur den andra ”är” brukar bara leda till att konflikter eskalerar. Utgå i stället från din egen reaktion och konkreta händelser.

– Det kan till exempel handla om att gå till din kollega och säga ”Nu har det hänt flera gånger att du inte har gjort det du ska i tid. Hur kan vi få det att fungera bättre?”

För att nå lösningar på konflikter gäller det att kunna se sig själv lite utifrån, och att sätta sig in i andra personers perspektiv.

– Man behöver stanna upp och fundera. Vad har jag själv för normer? Vad kan det vara som gör att en person har ett visst beteende? Det kräver mer av en själv. Men bara att tänka de här tankarna gör ofta att man lugnar ner sig.

 

Så kan du gå tillväga
1. Prata med en kollega eller vän. Det kan vara svårt att ensam få överblick över situationen och förstå vad den handlar om. Då brukar det hjälpa att dela med sig och få någon annans perspektiv. Vänd dig till en vän eller kollega som inte själv är inblandad och som du vet är bra på att lyssna utan att vara dömande eller föra saker vidare.

2. Ta upp saken med den det gäller. Prata om de konkreta situationer som uppstått, beskriv hur du känner och visa att du vill hitta en lösning. Om inte detta leder någon vart kan
nästa steg vara att tala med din chef och be hen ta initiativ för att reda ut problemen. Men förvänta dig inte att chefen direkt ska hålla med dig – en bra chef lyssnar till alla inblandades
bilder av situationen.

3. Ta tag i situationen så tidigt som möjligt. Annars finns risk att fler dras in, att det blir allt mer intrasslat och att ni som är inblandade säger och gör saker som förvärrar konflikten.

 

Publicerad 9 september 2014 Kommentera

Om Jan-Åke Johansson var kulturminister skulle han uppmuntra fler att jobba med fritidsaktiviteter för barn och ungdomar. ”Det är jätteviktigt att ungdomarna fångas upp och deltar i idrotts- eller kultur­aktiviteter.” Foto: Karl Nilsson

Jan-Åke Johansson är spindeln i nätet på turistattraktionen Borgholms slott. Ett jobb som innebär allt ifrån att skura toaletter till att ha personalansvar för 30 personer.

Fakta Jan-Åke Johansson

Titel: Verksamhetschef Borgholms slott/fritidschef
Ålder: 58 år.
Intressen: Gårdsarbete, tar hand om 18 hästar, ett antal mini­grisar, höns och katter, driver stuguthyrning på fritiden.

Hur är det att vara verksamhets­ansvarig på Borgholms slott?
– Det är vansinnigt omväxlande! Slottet är en fantastisk arbetsplats. På morgonen då guiden går runt och visar en grupp kan det vara alldeles lugnt och stilla här, senare på kvällen när det är en konsert kan det var så mycket liv att bröstbenet börjar röra sig. Ha ha! I år har vi haft artister som Nationalteatern, Timbuktu och Bo Kaspers orkester och runt 80 000 besökare.

Det låter som du har långa arbetsdagar, stämmer det?
– Jag är säkerhetsansvarig under konserterna så jag måste stanna ända till slutet. Sådana dagar kan det hända att jag kommer hem vid fyratiden på natten. Under sommaren är det verkligen full rulle, telefonen ringer säkert femtio gånger om dagen. Vi har många olika arrangemang och jag är lite av spindeln i nätet och så har jag personalansvar för runt 30 personer som jobbar på slottet eller i fritidsverksamheterna. Sedan har jag en egen lantgård med stuguthyrning som ska skötas – så det är fullt upp.

Sover du inget på nätterna, eller hur gör du för att inte bli stressad?
– Jag var ambulanssjukvårdare i Borgholm i 20 år innan jag började här, så jag är van vid att det händer saker. Jag får energi av att det.

Borgholms slott har nyligen fått 10 miljoner kronor i EU-bidrag, berätta vad ni gjort för pengarna!
– Vi har gjort en ny grundutställning om slottets uppgång och fall och renoverat delar av slottet. Sedan har vi utvecklat barnverksamheten. Vi har gjort en hinderbana och köpt ett medeltidstält som ska användas till sagoläsning och till en riddarskola.

Vad får man lära sig där då?
– Att strida med svärd och sköldar. Och sedan blir man dubbad av en hertiginna!

Publicerad 26 augusti 2014 Kommentera

Medvetenhet och respekt för att människor behöver olika saker lägger grunden för ett gott arbetsklimat på jobbet. Illustration: Kati Mets

Har du koll på hur alla mår? Eller gillar du att driva på mot tydliga mål? Kanske trivs du bäst med att entusiasmera kolleger eller skapa ordning och reda? Oavsett vilket – god självkännedom ger bättre samarbete!

Fakta Förstå mänskliga beteenden

IDI, Interpersonal Dynamics Inventory-metoden utvecklades av amerikanska psykologer på 1960- och 1970-talet. IDI är en av många modeller för att förstå olika mänskliga beteenden och kom till Sverige på 1980-talet, när en av de amerikanska psykologerna flyttade hit. I grunden bygger teorierna kring de olika beteendestilarna på Carl Gustav Jungs teorier om psykologiska typer. Carl Gustav Jung föddes 1875 och lade grunden till det mesta inom genren personlighets/
beteendestilsforskning.

Så görs en IDI-profil
För att ta reda på vilken IDI-profil man har görs en gedigen research. Först får varje person själv svara på 60 frågor om hur man brukar reagera och göra i olika situationer. Sedan får sex personer man känner, kanske en chef, några kolleger och någon vän, svara på samma 60 frågor. Utifrån resultatet får man sedan en IDI-profil.

Tänk dig ett möte där fyra personer sitter bänkade runt sammanträdesbordet. Frågan på dagordningen är hur den nya organisationen ska fungera på bästa sätt. Pernilla, som vill gå rakt på sak och snabbt vill komma fram till ett förslag, inleder:
– Så här ska vi göra, säger hon.
Men Lucia, som vill ha god tid på sig för att fatta beslut och ett grundligt underlag börjar genast skruva på sig.
– Hur har du kommit fram till det, vilket metod har du använt? Vilka andra lösningar kan man tänka sig? undrar hon.
Men nu blir Martin, som inte gillar att fastna i detaljer och formalia irriterad. Han vill i stället prata visioner och frågar:
– Vad är det egentligen vi strävar efter genom att göra den här förändringen?
Rikard sträcker upp en hand och påminner om att Gunilla, som är sjuk i dag, också borde få vara med och tycka till, och säger sedan att det vore gott med en kopp kaffe.

Det här var ju ingen vidare början, men ett sätt att lösa upp knutarna är att lära sig förstå hur man själv uppfattas av andra och hur man i vissa kniviga situationer kan anpassa sitt beteende för att främja samarbetet.

Enligt IDI, som är en metod för att kartlägga beteendestilar, finns det fyra grundtyper (se faktaruta) som det mänskliga släktet kan sorteras in i. Varje grundtyp kan sedan varieras på fyra olika sätt så att det sammanlagt blir 16 olika beteendestilar. Men givetvis är människan mer komplex än en 16-dels kvadrat, anser Jeannette Eidmann, organisationskonsult som använder sig av metoden när hon arbetar med att utveckla arbetsgrupper.

– Det är absolut inte hela sanningen. Men ett bra verktyg för att förstå hur man uppfattas av andra. Och om man vill, hur man i vissa situationer kan anpassa sitt beteende för att samarbetet ska fungera bättre, säger hon.

Metoden utvecklades ursprungligen för att ta reda på vilken beteendestil som fungerar bäst för chefer. Men studierna visade att alla beteendestilar fungerade lika bra.
– Det går också mycket mode i det här. Förr önskade man mer att chefen skulle vara driven, självständig, analytisk och noggrann. Nu ser jag att man mer önskar chefer som kan inspirera och coacha sina medarbetare, säger Jeannette Eidmann.

Att läsa om hur olika personer fungerar och kanske känna igen sig själv eller kollegan kan stärka den som vill få ökad självkännedom och bli bättre på att samarbeta.
– Det handlar mycket om att bli mer tolerant för olikheter. Det troliga är att de flesta som jag träffar är olika mig, men ändå blir det ofta så att vi utgår från att alla tänker och tycker som jag, säger Jeannette Eidmann.

 

Insikt ger bättre samarbete

Alla beteendestilar har så väl styrkor som svagheter och kan stärka eller försvaga samarbetet. Därför är det en god idé att tänka över när dina egenskaper kommer bäst till pass.

Relatorer – (Rikard) är den som står för det sociala kittet i en arbetsgrupp. Ingen glöms bort. I bästa fall uppfattas de som stöttande, lojala, vänliga och omtänksamma. I sämsta fall uppfattades de som uppoffrande, osjälvständiga, fega och omogna.

Motivatorer – (Martin) är visionärer som är bra på att inspirera andra. De uppfattas ofta som roliga, frispråkiga, nyskapande och entusiastiska. I sämsta fall uppfattades de som manipulerande, ytliga, överdrivna och orealistiska.

Processorer – (Lucia) är noggrann­heten själv och gillar struktur. De uppfattas ofta som genomtänka, objektiva, seriösa och flitiga. I sämsta fall uppfattades de som pedantiska, tröga, inskränkta och obeslutsamma.

Producers – (Pernilla) är raka och pådrivande. De uppfattas ofta som målinriktade, handlingskraftiga, starka och beslutsamma. I sämsta fall uppfattades de som självhärskare, enkelspåriga, aggressiva och hårda.

Publicerad 26 augusti 2014 Kommentera

”Om jag var kulturminister skulle jag lägga mer pengar på de kreativa ämnena i skolan. Att stimulera barns kreativitet genom slöjd, musik etc är jätteviktigt men prioriteras sällan”, säger Linda Friestad. Foto: Anna Sigge

Invigningen av 8 000 kvadratmeter textilmuseum i Borås firades med pompa och ståt i dagarna tre. Hjärnan bakom festligheterna var Linda Friestedt.

Fakta Linda Friestedt

Yrke: Projektledare.
Arbetsplats: Textilmuseet i Borås.
Ålder: 40 år.
Lön: 27 265 kr/mån.
Intressen: Snickra i stugan, resa till storstäder, konserter och dricka en god IPA.

Dragshowartist, cheerleading, kafferep och mycket annat stod på programmet – hur kommer det sig?
– Jag ville överraska lite med saker som vanligtvis inte hör hemma på ett museum. Det brukar vara ganska tyst och ordnat. Så jag förde in ljud med hjälp av DJ:s och livemusik. Att ge besökarna möjligheten att bli omstylade av dragshowartisten Peter Englund, i museets välfyllda garderob med upp till hundra år gamla kläder, kändes också som en kul grej.

Vad innebär det att vara programansvarig?
– Jag har varit idésprutan som med andras hjälp fått veta vad som också är möjligt att genomföra. Och så har jag planerat och åter planerat hela kalaset för att göra verklighet av alla planer sista veckan innan själva invigningen. Så det har varit kaos à la Bygglov dagarna innan premiäröppnandet, med snickare och elektriker som sprungit om varandra, då vi samtidigt byggt upp ett museum från grunden!

Har du varit orolig för att inte ro det i land?
– Såklart vill man att allt ska klaffa. Min drivkraft är alltid att försöka göra saker så bra som möjligt och i det här fallet ville jag framför allt göra boråsarna nöjda. Det här ska ju vara deras ställe. Så om de gick härifrån med helhetsintrycket att det var skoj – då har jag nått mitt mål.

Det här var ett tidsbegränsat uppdrag, vad händer sen?
– Jag återvänder till mitt gamla jobb. Jag fick hoppa in på museet när de inte hann fixa invigningsarrangemanget själva och min arbetsgivare var juste nog att låna ut mig. Alla borde få möjligheten att göra något annat ett tag. Erfarenheterna kommer jag ha nytta av på mitt jobb på Brygghuset, där jag hjälper unga vuxna att förverkliga sina projekt.

Publicerad 17 juni 2014 Kommentera

I dag kräver de flesta jobb skrivkunskaper. Då måste man våga be om hjälp om man är osäker. Illustration: Annicka Istemo

De, dem eller kanske dom? Ska eller skall? Du är inte ensam om att fastna i den språkliga snårskogen. Lotten Bergman, som kallar sig skrattande språkpolis, reder ut begreppen.

Fakta Skrattande språkpolis

Svenska skrivregler kan låta lite småtrist men när Lotten Bergman presenterar dem på Visions inspirationsdag för administratörer duggar skratten tätt.
– De flesta får något bistert i blicken när de hör talas om ”språkpoliser” som de ju vet är petiga tråkpellar. Jag är en glad och rar språkpolis som vill alla väl. Grundförutsättningen för mina föreläsningar är att jag kan allt om skrivregler och skrattar mycket.
– Men det handlar inte så mycket om skämt utan mer om hur otroligt roligt det är med språk. Jag hade faktiskt inte kunnat göra mina föreläsningar trista hur gärna jag än velat, säger Lotten Bergman som föreläst om skrivregler sedan 1999 och även bloggar på samma tema på lotten.se

Fakta Lottens boktips/länktips/apptips

• Svenska akademiens ordlista (SAOL) finns både som bok, på nätet och som app.
• Svenska skrivregler – ett måste på alla jobb och Lottens bibel som hon gärna läser över en kopp te i favoritfåtöljen.
• Rikstermbanken.se – här får du facktermer förklarade, finns på 29 språk.

Allmänna språktips
• Bli språkpoliser – ta hjälp av varandra, byt texter och våga fråga.
• Gemensamma skrivregler – formulera några sidor med allmänna språkregler som gäller på jobbet.
• Omedvetet ironisk – Undvik citationstecken i så stor utsträckning som möjligt – tolkas ofta som ironi.
• Var begriplig – förklara facktermer och undvik svåra ord.
• Börja enkelt – Inleds texten med härmed är det i princip omöjligt att skriva enkelt sedan.

Språket förändras och plötsligt kan det som tidigare var ett skrivfel vara helt okej.  Skiljelinjen mellan hur vi talar och hur vi skriver suddas dessutom ut alltmer – även i arbetets tjänst. Skall ratas exempelvis allt oftare till förmån för det mindre formella ska. Ord som mej, dej, sej och dom är sedan länge helt okej att skriva, även om ordbehandlingsprogrammen på datorn fortfarande markerar sitt missnöje och påtalar talspråklighet när de väl hamnat på pränt. Så det är kanske inte så konstigt att många tvekar inför att skriva som dom talar och i stället följer traditionen – att välja mellan de och dem. Ett val som är svårt och ofta blir fel.

– Jag skulle säga att det är okej att skriva dom i de allra flesta sammanhang i dag, så länge man är konsekvent. För många kan inte skilja mellan de och dem och sådana grammatiska fel stör i alla fall en språkpolis som mig mer än ett dom, säger Lotten Bergman som förutom språkpolis är redaktör, föreläsare och radiopratare.

Grammatiska feltramp, särskrivningar och andra brister i kommunikationen får henne att rycka ut med rödpennan i högsta hugg. Den bästa medicinen, för att slippa ”för virra sina mot tagare rejält genom att sär skriva vart annat ord”, är samarbete menar Lotten Bergman.

– Förr skrev de som var duktiga på att skriva. I dag kräver de flesta jobb skrivkunskaper. Då måste man våga be om hjälp om man är osäker. Fråga, fråga, fråga – det är mitt första råd till alla skrivande människor. Och läs varandras texter. Arbetar du ensam kan du försöka skapa ett nätverk med andra i en liknande yrkesroll och ta hjälp av dem, säger Lotten Bergman.

En annan sak som kan underlätta skrivandet är att formulera gemensamma skrivregler. Hur skriver vi förkortningar och myndighetsnamn? Den typen av frågor kan lätt besvaras och man undviker en situation där alla gör olika.

– Det skrivna språket är organisationers och företags ansikte utåt och en seriös verksamhet bör prioritera det. Jag anar oråd om jag får ett slarvigt skrivet mejl fullt av stavfel. Även om allt skulle visa sig fungera i slutänden så ger det ett oseriöst intryck, säger Lotten Bergman.

Men det är inte bara organisationens rykte som står på spel. I ett samhälle där många inte har svenska som modersmål blir det ännu viktigare att informationen som sprids skrivs korrekt.

– En anledning till att bry sig om språket är att vi ska kunna lära ut rätt saker till andra. Vi svenskar är lite lama ibland och säger ofta att allt är okej till någon som ber oss om hjälp, trots att vi nog hellre hade velat bli rättade själva om vi exempelvis befunnit oss i ett nytt land. Om vi hjälps åt kan vi istället bli bättre på att vårda språket, säger Lotten Bergman.

Publicerad 17 juni 2014 Kommentera

Om jag var integrationsminister skulle jag uppmuntra att verksamheter liknande Stockholmsfadder skulle finnas i alla kommuner, säger Annika Rosbring. Foto: Magnus Pehrsson

Hon kallar det världens roligaste jobb. Annika Rosbring parar ihop gamla och nya stockholmare. Syftet? Nya kontakter och en bättre integration.

Fakta Annika Rosbring

Ålder: 31 år.
Yrke: Projektledare för Stockholms stads projekt Stockholmsfadder.
Lön: 32 600 kr/mån.
Bor: Stockholm.
Intressen: Min katt, böcker, att resa.

Du är projektledare för den nystartade satsningen ”Stockholmsfadder”, vad är det?
– Vi ska matcha ihop nyanlända och etablerade, sådana som har bott i staden länge. Det ska vara ett utbyte och en möjlighet för en nyanländ att träffa en svensk och fråga saker om samhället, eller att bara dricka kaffe, åka på utflykter och umgås.

Varför har Stockholms stad dragit i gång det här?
– Syftet är en förbättrad social integration, att man ska känna sig mer välkommen i staden, bli bättre på svenska och lära känna någon som är mer etablerad i samhället.

Och om man vänder på det, vad är poängen för en etablerad svensk med att bli fadder?
– De flesta jag träffar beskriver sina umgängeskretsar som en homogen grupp, och att man tycker att det är himla trist. Att träffa någon från en annan kultur ger perspektiv på livet och man lär sig saker, både intellektuellt och praktiskt. Det blir en genomlysning av sig själv. Och man får en ny vän.

Vilken är din roll i projektet?
– Jag träffar alla, både nyanlända och etablerade, för att få en bild av personen. Sedan sitter jag på min kammare och tänker på vilka som kan tänkas passa ihop. Därefter bjuder jag in dem båda att träffas, en träff som jag själv är med på. Sedan är det upp till paret om de vill fortsätta att ses. Tre månader senare följer jag upp hur det har gått. Jag arrangerar även aktiviteter dit alla är välkomna.

Hur många har du matchat ihop hittills?
– Sedan slutet på mars är det tolv par. Jag har också bokat in fyra par som ska ses de närmaste veckorna.

Publicerad 27 maj 2014 Kommentera

Alla med­arbetare har ett ansvar för att skapa en härvarande atmosfär på arbetsplatsen. Illustration: Kati Mets

Mejlar du kollegan, lyssnar på föreläsaren och twittrar om eventet – samtidigt? Vår uppkopplade tillvaro gör det möjligt, men enligt Micke Darmell är en dos av härvaro att föredra framför multitasking.

Fakta Mickes 5 tips för hur du kan bli mer härvarande på jobbet

1. Stäng av mejlen när du inte jobbar med den. Vi kan inte multitaska och göra fler saker samtidigt med fullt fokus.

2. ”Stör ej”-skylt på skrivbordet. Allt fler åker till jobbet en timme tidigare eller stannar kvar en timme efter för att vi på den timmen hinner mer än på hela arbetsdagen i övrigt. Kom överens med dina kollegor i stället, om vilka två timmar under arbetsdagen som du vill vara helt ostörd.

3. Stäng av när du är på möten. I dag sitter de flesta med mobilen eller datorn på under mötet. Vi kan inte å ena sidan prata om effektivetet och å andra sidan inte vara närvarande under mötet.

4. Ta bort jobbmejlen i din telefon, den skapar mer stress än det är effektivt. Vi skapar vår egen nåbarhet genom att alltid svara på våra mejl. Vi missar inget och alla i vår omgivning lär sig att vi endast svarar under kontorstid.

5. Svara inte på mejl på kvällar, helger och semestrar. Vi människor behöver återhämtning för att kunna prestera på topp.

En vanlig dag på jobbet är många av oss omgivna av ringande smartphones, datorer som pockar på vår uppmärksamhet och pratglada kolleger vars röster fortplantar sig över kontoret. Detta ständigt avbrutna arbetssätt där arbetsdagen delas upp i arbetsstunder gör oss ofokuserade och ineffektiva. Men kraven på att alltid vara uppkopplade och nåbara har blivit en del av vår kultur och det måste vi förhålla oss till, skriver författaren och föreläsaren Micke Darmell i boken Uppkopplad eller avkopplad.

– Den här kulturen gagnar inte någon. När mejlen kom var den ett hjälpmedel, nu är den snarare ett stjälpmedel. Vi vidarebefordrar mejl i parti och minut i all välmening men våra hjärnor kokar över av all information, säger Micke Darmell.

Många försöker lösa informationsöverflödet genom att göra flera saker samtidigt. Mejla lite diskret under mötet eller ringa medan de filar på ett dokument. Det kan låta effektivt och många organisationer ser gärna att medarbetarna har förmågan att multitaska trots att vår hjärna faktiskt bara kan fokusera på en sak i taget.

– Enligt hjärnforskaren Torkel Klingberg kan vi eventuellt fokusera på två saker samtidigt om tvåtusen år. Så möjligheten att göra många saker samtidigt innebär inte att vi klarar av det. Digitaliseringen är en förhållandevis ny företeelse som vi inte hunnit anpassa oss till än. Vi är trots allt rätt så lik stenåldersmänniskan fortfarande, säger Micke Darmell.

Han menar inte att digitaliseringen är något dåligt i sig men att vi måste lära oss att hantera den. Lösningen enligt honom är att sluta försöka ha många bollar i luften samtidigt och i stället öva på att bli mer härvarande. Och att vara närvarande där du fysiskt befinner dig är inte bara bra för dig utan är också ett av de karaktärsdrag som vi människor uppskattar allra mest – inte minst på jobbet.

– Att fungera i team lyfts ofta fram som en viktig egenskap men att värna goda relationer glöms ofta bort i effektivitetshetsen. Därför tror jag att förmågan att vara härvarande kommer bli hårdvaluta i framtiden, säger Micke Darmell.

Men hur blir vi då mer härvarande? Enligt Micke Darmell måste man diskutera gemensamma spelregler på arbetsplatsen och reflektera över hur man vill ha det. Och inte minst agera därefter.

– Chefen som låter sig störas av inkommande mejl på mötet sätter ribban för vad som är okej att göra men alla medarbetare har ett ansvar för att skapa en härvarande atmosfär på arbetsplatsen. Väljer man att vara ute på Facebook under mötet för att det ändå är så tråkigt så bidrar man själv till den miljö som man flyr ifrån, säger Micke Darmell.

Publicerad 27 maj 2014 Kommentera

”Om jag var matminister skulle jag höja skatten på godis och läsk. I matbutikerna får godishyllorna oproportionerligt stor plats – det måste förändras”, säger Annika Axelsson. Foto: Gustav Nyberg

Hemlagat, ekologiskt och mindre kött står på menyn på Lundbyskolan i Eskilstuna. Framgångsreceptet, signerat kökschefen Annika Axelsson, stavas prioriteringar.

Fakta Annika Axelsson

Ålder: 54 år.
Yrke: Kökschef.
Arbetsplats: Lundbyskolans restaurang i Eskilstuna.
Familj: Man, två barn och två bonusbarn.
Intressen: Trädgårdsarbete, rusta segelbåten, kör veteranmoped och går på loppis.

Hur kommer det sig att Lundbyskolans restaurang kommit så långt i sitt miljöarbete?
– På en grundkurs i ekologi lärde jag mig att det finns rester av 29 olika kemikalier i en konventionellt odlad paprika. Det gav mig en tankeställare. Barn lagrar dessutom sådana kemikalierester mycket lättare än vuxna vilket gjorde det omöjligt för mig att blunda för fakta och fortsätta som tidigare. Därför har vi sedan hösten 2012 arbetat på ett nytt sätt.

Har ni råd att välja ekologiskt?
– Ekologiskt är dyrare men med ett eget tillagningskök har vi större koll på matsvinnet och det är det som kostar pengar. Målet är att vi inte ska behöva slänga någonting. Våra rektorer lät oss ställa om under förutsättningen att hålla den befintliga budgeten och det har vi gjort. Det handlar om prioriteringar. Minskar man matsvinnet och drar ned köttkonsumtionen till hälften, genom att exempelvis servera kycklinggryta i stället för filéer, har alla råd att välja ekologiskt.

Ni har även ett mat- och miljöråd på skolan där eleverna finns representerade. Vad innebär det?
– Det kan handla om att få rösta på sin favoriträtt eller följa med till en lokal bondgård. Det är viktigt att barnen får vara delaktiga och många vill veta var maten kommer ifrån. Där har skolan en viktig uppgift och därför skulle jag även vilja odla lite i anslutning till vår restaurang i framtiden.

Har barnen blivit mer medvetna om vad de äter?
– Det är såklart väldigt olika men jag får ofta frågan: hur mycket ekologiskt är det i dag Annika? Är det 80 procent får jag godkänt men är det bara runt 50 får jag veta att vi kan bättre. Och det håller jag med om – det är ett ständigt utvecklingsarbete!

Publicerad 20 maj 2014 Kommentera

Illustration: Annicka Istemo

En ny medarbetare ska anställas och valet står mellan två kandidater. Den ena är driven, social och självsäker. Den andre tystlåten, eftertänksam och gör inte så mycket väsen av sig. Vem tror du får jobbet?

Fakta Är du tillbakadragen eller utåtriktad?

Introvert
• Söker stillhet och avslappning.
• Trivs i eget sällskap och har litet socialt behov.
• Lyssnare. Är i samtal observant på vad som sägs såväl som på vad som egentligen menas.
• Är inte en glappkäft, utan fåordig. Tänker innan man pratar.
• Är stresskänslig. Behöver skärma av sig för att kunna koncentrera sig och presterar sämre vid stressade situationer.
• Självständigt lagd. Färgas inte av trender och grupp­tänkande.

Extrovert
• Söker aktivitet och äventyr.
• Blir rastlös i ensamhet och har ett behov av att aktiveras och stimuleras genom yttre händelser.
• Grupporienterad och social. Blir naturligt en medlem i de flesta grupper och finner vänner i de flesta situationer.
• Verbal. Kan tala med de flesta på ett spontant sätt.
• Presterar bra under stress.
• Fokuserar mycket på utseende, till exempel kläder och frisyr.
Källa: Linus Jonkman

– Bland arbetsgivare finns en föreställning om att medarbetarna ska ta plats och styra, snarare än att lämna plats och lyssna. Att vara extrovert ses som en positiv egenskap i hela samhället, och det gäller inte minst arbetslivet, säger Linus Jonkman.

Han är föreläsare, verksamhetsutvecklare och författare till Årets HR-bok Introvert – den tysta revolutionen. Med utgångspunkt från självupplevda erfarenheter från barndomen och framåt berättar han om de fördomar som finns kring introverta personer.  

I vårt västerländska samhälle har de extroverta blivit en odiskutabel norm under de senaste 50 åren, enligt Linus Jonkman. I takt med att drivna och utåtriktade personer har blivit måttstocken, kopplas de introverta samman med negativa egenskaper som passivitet och brist på engagemang.

För att passa in och betraktas som framgångsrik och kompetent i vårt samhälle ska man helst vara självsäker, verbal och handlingsinriktad. Den som är tystlåten och eftertänksam upplevs som avvikande.

När Linus Jonkman googlade på de två personlighetstyperna bekräftades den bilden.
– När jag sökte på ”extrovert” hamnade jag bland platsannonserna, men på ”introvert” fick jag upp Anders Behring Breivik.

Det finns vissa avgörande skillnader mellan den som är extrovert och den som är introvert, enligt Linus Jonkman. Den tidigare får sin energi av andra, trivs i sociala sammanhang och med att stå i centrum. Den senare hämtar energi ur sig själv, sina egna reflektioner och är inte så bekväm eller intresserad av mingel, nätverkande och kallprat.

Men det finns också en rad stereotypa etiketter som ofta klistras på de olika personlighetstyperna. Till exempel att de tillbakadragna är asociala och oengagerade. Men det är en extrovert förklaring till introvert beteende, anser Linus Jonkman. En inåtvänd person gillar tystnad och eftertänksamhet, men i vårt samhälle förväxlas det ofta med osäkerhet eller att du har negativa åsikter om något.

Tolkningen av de extroverta är mer positiv. Den bestämda rösten och de tydliga åsikterna ses ofta som ett tecken på kompetens och duglighet.
– När någon pratar högt och dominerar ett samtal, tolkas det som att personen vet vad den pratar om. Men så behöver det naturligtvis inte alls vara.

Precis som i övriga samhället är de extroverta ofta norm i arbetslivet. Att allt fler anställda numera sitter i öppna kontorslandskap är ingen höjdare för dem som är stresskänsliga och behöver lugn och ro för att kunna koncentrera sig. Här är det de introverta som drar det kortaste strået.

Den som talar mest och högst på möten och i arbetsgrupper betraktas ofta som en auktoritet och lyfts ofta upp i organisationen. Dessutom är personalchefer, rekryterare, ledarskapsutbildare och andra HR-proffs oftast utåtriktade personer.

– När det är dags att nyanställa väljer de gärna någon som är lik dem själva. Risken är uppenbar att man till slut får en organisation fylld med rastlösa risktagare som saknar förmåga att lyssna och reflektera.

Blandat är bäst. Det är själva grunden i Linus Jonkmans resonemang.
– Styrkan, till exempel i en arbetsgrupp, uppstår när båda sidor kombineras utan att den ena dominerar. Jag tror att det är smart att tänka i termer av mångfald, det behövs människor med olika kompetenser för att helheten ska bli bra.

Rådet till dem som är ansvariga för rekrytering är att inte lita alltför mycket på vem som gör bra ifrån sig på anställningsintervjun – här är de extroverta i sitt esse. Den som vill ha en mixad arbetsplats bör i stället använda arbetsprover som de sökande löser och lämnar in, tycker Linus Jonkman.

– Det är mer relevant än om personen är social och kan prata för sig. Det gäller att fokusera på vad tjänsten verkligen kräver. 

Publicerad 13 maj 2014 Kommentera

MITT YRKE